Ååh vad jag är trött..... Vad vi är trötta.... Hua mig.... Vi ska iaf inte ha Junior med oss så lite mindre jobb nu på morgonen blir det ju. Nu är det frukost, sen ut och fixa med djuren inför resan. Släppa ut häst, mocka, plocka maskrosor åt marsvinen, sätta foder inför kvällen, lapp till djurpassaren.... High Chaparal nu kommer vi ;D

High Chaparal

Nu är det dags. Transporten hämtad och känslorna inställda på att lämna iväg Junior för ännu en arbetssommar på westernshowen. Mitt i alla förberedelser ringer de från chapen i ett visst Junior-ärende. Diskussionerna slutar med.... att jag kopplar loss transporten igen. Junior stannar hemma hos oss. Junior har jobbat och slitit och nu är det nya hästars tur. Sista säsongen fick han utbytt sin tjänst till sommarbete i vår egen hage med "vår" flock. Omtumlande, konstigt och allt på en och samma gång. Vi måste såklart åka i alla fall. Vi ska ju gå på westerntävlingarna som går av stapeln nu istället för i augusti 2012 då chapens hästar drabbades av en smitta. Det går att läsa om tävlingarna här. Vi har ju bestämt, lovat, planerat och ställt in oss.  Så ska vi ju också träffa folket på chapen och se på alla deras hästar tillsammans med hästskötarna, och så hälsa på Lena och Bengt förstås. Ja, givetvis åker vi upp ändå, men vad konstigt det känns att inte ha hästen med sig dit :P

Klicka här så hamnar ni på High Chaparal.  

Vår mysiga Junior, trots sina bakbensbesvär och sitt brallande så är han ju så go´ :)

Till minne av Millans Joanna Cookie

Cookie kämpade tappert och vi med henne i en veckas tid innan hon till slut fick somna in och begravas under bokarna i trädgården. Problemet startade med ett infekterat öga som såg ut precis som när de fått ett höstrå eller liknande i ögat. Sedan svullnade ena baktassen. När vi efter helgen åkte in till vår vanliga smådkursveterinär, fick hon diagnosen klumpfot vilket vi aldrig råkat ut för tidigare. Ögat skulle opereras bort så fort bectrimet gjort sin verkan på klumpfoten. Dock satt det mer i leden och anamnes stämde inte riktigt överens med vad som är vanligt vid klumpfot, så när hon inte blev bättre och vikten var nere på 400 gram åkte vi till fågelkliniken där hon fick en uppsjö av nya mediciner och bactrimet utbytt mot annat antibiotika. Klumpfoten var någon form av infektion i lederna. Nu började vi också stödmata med critical care. Hon fick fem dagar på sig innan återbesök. Men redan efter ett par dagar ville vi inte se henne ha ont längre. Hon blev inte bättre och ökade inte i vikt. Det kändes som om vi bara höll henne stabil med hjälp av smärtstillande och stödmat. Vi ringde akut till närmsta klinik där de lät henne somna in fint och stillsamt. Det var något bra vi gjorde för lilla Cookie. Innan vi åkte in låg hon i solen och tuggade nyutspruckna maskrosor och gräs i trädgården. Det var en fin stund. Sov gott lilla Cookie. Vi glömmer dig aldrig <3