Kossan ligger ner och återhämtar sig, ser ut att må bra, kalven ligger ner och vickar på örona efter ljuden som hörs. Kompiskossan tornar upp sig framför och frustar tungt var gång vi närmar oss ännu ett steg. Snäll beskyddande kompis, snart är det hennes tur att föda. Synd att det regnar och är blött i gräset samt att det är höstkallt. De har inget vindskydd och ingen halm att föda på. Hoppas lilla kalv inte fryser inatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar